girborn

Allting började med en skiva av legenderna Fred Åkerström, Cornelis Wreesvijk och Ann-Louise Hansson.
Det fortsatte med månadskontrakt på de lokala pubarna hemma i Göteborg.
Idag bor vissångaren Bengt Girborn i Karlshamn och ser ljust på visans framtid.

Vi backar bandet till mitten av 1960-talet. Platsen är Göteborg. Vid den här tidpunkten är Bengt Girborn en ung man som börjar få upp intresset för det här med visor. Tillsammans med kompisen Johnny Andersson har han hittat en LP-skiva där tre kända artister sjunger visor skrivna av Ruben Nilsson.
- Det var en LP-skiva med Fred Åkerström, Cornelis Wreesvijk och Ann-Louise Hansson, minns Bengt Girborn när Blekinge Musiksamlingar träffar honom i maj 2010.

Skivan med de tre visprofilerna gav Bengt blodad tand. Den 1 augusti 1970 skrev den då 19-årige göteborgaren på sitt första månadskontrakt som trubadur/vissångare på krogarna i stan.
- Varje pub hade en egen trubadur på den tiden. Vi var mycket ute och lyssnade. Jag tänkte att det här kan jag också göra, fortsätter Bengt som i övrigt föredrar att kalla sig vissångare framför trubadur.

Via den tidens Artistförmedling fick Bengt Girborn alltså ett jobb som innebar att han spelade på Göteborgs olika krogar och restauranger sex dagar i veckan.
- Tre timmar varje kväll. Gaget var 85 kronor, berättar han.
Den här arbetsformen pågick i fem år och sträckte sig ibland även till andra orter längs den svenska västkusten.
- Jag hade att göra, kan man säga, fortsätter Bengt Girborn.
1975 lämnade Bengt Göteborg för att i stället flytta ner till Blekinge. Där fortsatte han spela och sjunga sina visor. 1979 var han också med och bildade Visans vänner i Karlshamn. Efter att ha spelat på heltid i tretton år hamnade Bengt Girborn sedermera i Norge under en period i slutet av 1980-talet.
- Norrmännen är otroligt intresserade av våra svenska visor. Deras egna visor är mer countryinspirerade än våra.

Efter snart 40 år i musikbranschen vet Bengt Girborn vad som kännetecknar en riktigt bra visa. I första hand måste texten vara något som han, som vissångare, kan ställa upp på. Utöver det krävs det ett enkelt ackompanjemang med en melodislinga som helst inte ska vara för överarbetad.
- Jag gillar de enkla formerna i visan, säger Bengt.
Den erfarne vissångaren säger vidare att han ser ljust på framtiden för den svenska visan. Receptet är, enligt Bengt, att hela tiden sträva efter att utveckla själva visan.
Hur gör man det på bästa sätt?
- Bland annat så gäller det kanske att försöka komma tillbaka till hur det var förr, till trubadurerna på pubarna och restaurangerna. Man kan inte bara vila och tro att det ska lösa sig. Det gäller att vara lyhörd för de yngre som kommer fram och inte vara rädd för att prova nya former.
Som exempel på den yngre generation som ska föra visstraditionen vidare nämner Bengt den svenske sångaren, Håkan Hellström.
- Han gör ett otroligt jobb för att locka de yngre människorna till visan. Även om jag inte gillar allt han gör så måste han ha beröm för det. Man behöver inte älska det men man måste se betydelsen av det. När det gäller själva visvågen så tycker jag att den rullar hela tiden. Det gäller att vara en del av den.

Under årens lopp har Bengt Girborn vid olika tillfällen fått förfrågningar om att spela in visor på skiva. Hittills har det emellertid bara blivit en mini-cd med sex låtar. Anledningen är tämligen enkel.
- Jag känner mig inte så hemma i en studio utan trivs mycket bättre på scen, tillsammans med publiken. Det blir lätt lite stelt i studion.
I nästa andetag avslöjar han dock att det finns planer på ytterligare en skivinspelning. Den kommande plattan kommer i så fall att spelas in i en studio på Tjörn. Samma studio användes för övrigt även när den första mini-cd:n producerades.
- Det kan bli någon gång under hösten 2010 som vi spelar in den nya skivan.
Bengt Girborn har även trappat upp antalet framträdanden under det senaste året. Detta efter att ha legat ganska lågt ända sedan år 2000.
- Jag försöker att komma ut mer och mer. Lusten att spela är tillbaka. Jag känner att jag orkar förnya mig i mitt spelande. Det vore ju dumt att inte spela eftersom jag mår bra när jag gör det. Det här är mer en ”kom loss-grej” än en comeback, säger mannen som fyller 60 år nästa år.

Hur pass länge till han kommer att hålla på vet inte Bengt i dagsläget. Han säger dock att det är skönt att inte längre behöva ta vilken spelning som helst bara för att få pengar till hyran och den övriga vardagen. Numera har han nämligen ett annat yrke som utgör den huvudsakliga försörjningen.
Nästa fråga i samtalet handlar om alla de minnen som Bengt Girborn har samlat på sig under sina år i visans tjänst. Efter att ha funderat en kort stund väljer han att inte plocka ut något enskilt minne av alla de otaliga som han har inom sig. Det blir helt enkelt för svårt att välja något före det andra.
- Det har varit goda år och jag har träffat många härliga människor. Det här har också varit min dröm, det jag ville göra, säger han.
Bengt Girborn har aldrig varit speciellt intresserad av att skriva och komponera egna visor. Han tycker att det är mycket bättre att tolka verk av andra i samma genre. I den breda repertoaren finns alltifrån Evert Taube och Nils Ferlin till Peter LeMarc och Ted Gärdestad representerat.
- Jag plockar lite här och där och tar sedan ner det på mitt eget sätt, säger Bengt.
Vissångaren från västkusten har aldrig heller gillat att spela på ställen med stora publikskaror. Han säger sig trivas mycket bättre i en lokal av mindre format där publiken kommer riktigt nära inpå honom själv.
- Då kan jag ha en dialog med publiken och en avslappnad stämning. Jag vill aldrig stå över publiken. Vi gör en grej tillsammans.

Markus Danielsson / text och foto

Monday the 20th. Custom text here